Att synliggöra det osynliga

Att synliggöra det osynliga  - konferens om immateriellt kulturarv 

Under två dagar, 13 – 14 mars 2019, var det en konferens om slöjd -, och hantverkskunskaper och vad som händer när antalet utövare minskar och kunskaper riskerar att försvinna. Konferensen hölls i Sörmlands nya länsmuseum och arrangerades av Sörmlands museum, Nämnden för hemslöjdsfrågor (NFH) och Hantverkslaboratoriet  (HL) vid Göteborgs universitet.

Foto: Fredrik Lovéus

Föreläsningar

Frågeställningen tar avstamp i UNESCO´s konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet. I konventionen lyfts värdet av att dokumentera och förmedla kunskaper, handlingar, seder och riter, sånger, danser och mycket mer som nödvändigtvis inte är knutet till ett föremål. Konventionen fokuserar på levande bruk av kunskaper, utövande och de personer som kan. På konferensen var temat traditionella slöjd-, och hantverkskunskaper.

Karin Lindvall, museichef på Sörmlands museum inledde med att resonera kring begreppet kulturarv. Det är ett begrepp som ständigt är i förändring och olika förskjutningar sker över tid vad som kan benämnas kulturarv och inte. Därför behöver begreppet diskuteras. Att det materiella och det immateriella kulturarvet är varandras förutsättningar är odiskutabelt. Temat på konferensen fokuserar på det görande som resulterar i föremål.

Annika Nordström arbetar på Institutet för språk och folkminnen (ISOF) och är den kulturarvsmyndighet som fått ansvaret att genomföra konventionen i Sverige. ISOF vill med olika insatser som projekt och program upprätthålla kunskaper.

foto: Malin Karlsson

Anneli Palmsköld är prefekt och  professor i kulturvård vid Göteborgs universitet. Hon talade om vikten att utveckla metoder för dokumentation och lärande inom slöjd-, och hantverksfältet. Lärandet kan ske på olika sätt: Lärande om något, lärande i något, lärande med något och lärande genom något. Alla perspektiv är viktiga för att skapa förutsättningar för ett aktivt byggande av kunskaper.

Friedrike Roedenbeck är kanslichef på Nämnden för hemslöjdsfrågor och det är den myndighet som samordnar det arbete inom konventionen som kallas traditionellt hantverk. Hon menar att det viktiga inom arbetet är att skapa förutsättningar för kunskapsöverföring av traditionella slöjd-, och hantverkskunskaper. Civilsamhället är en viktig aktör. Hållbarhet är centralt och ger arbetet samtida legitimitet. 

Från Norskt hantverksinstitutt (NHU) i Lillehammer kom två talare (Eivind Falk och Jarle Hugstmyr) som beskrev hur de i Norge arbetar med det här området. I Norge har man byggt upp en verksamhet sedan många år. Det finns möjlighet för en person som representerar en kunskap som bedöms vara ”hotad” att under tre år arbeta heltid för att utveckla sina kunskaper och samtidigt dokumentera kunskaperna. NHU arrangerar även något som de kallar ”hantverkssamling”. Det kan liknas med en workshop där deltagarna har en särskild uppgift att genomföra tillsammans samtidigt som processerna reflekteras, diskuteras och kritiseras. NHU kallar detta för att ”lyfta i flock”. Det innebär att slöjdare och hantverkare tillsammans bygger, utvecklar och vidareför kunskaper.

foto: Lars Petersson

Hantverkslaboratoriet vid Göteborgs universitet hade två talare under konferensen. Tina Westerlund visade några exempel på hur man kan, med strukturerade metoder, utforska och dokumentera olika hantverkskunskaper. ”När är vattenstrålen lagom stark för att inte skada pionens rotknölar när de sköljs av inför delning av dem i reproduktionssyfte?” Hur beskrivs det och vilka risker kan man ta genom att testa själv? Om en rotknöl av en särskilt unik sort förstörs kanske inte den sorten går att föryngra, återskapa och spara för framtiden. Hur undviker man det när de sista kunskapsbärarna försvinner? Linda Lindblad talade om hur Hantverkslaboratoriet har byggt upp sin verksamhet på vetenskaplig grund. Centralt för HL är att kartlägga och tillgodose kompetensbehovet inom kulturmiljöområdet (bygghantverk, landskapsvård och trädgård).  Bärande begrepp är det laborativa arbetssättet, metodutveckling inom dokumentationsområdet och kompetensutrymme för hantverkare. HL genomför hantverkssamlingar för skilda områden inom traditionshantverket.

Goda exempel

Sedan följde en rad presentationer som exemplifierade hur arbetet med immateriellt kulturarv kan göras. Helena Åberg, slöjdkonsulent vid Sörmlands museum berättade om ett dokumentationsprojekt där film används utifrån olika infallsvinklar; reportaget, dialogen, instruktionen och förebilden. En film visar en långsam process som gestaltas med s.k. Time Lapse. 

7 kilo järn är ett utvecklingsprojekt i Uppsala, Gävleborg och Dalarnas län för smeder. Projektet har gett smederna utmaningen att smida utifrån förutsättningen 1 liter massivt järn (7 kilo). Resultatet visas i en utställning där de medverkande smederna beskriver sin process.

Tutankhamons krage var nästa exempel på hur man kan vinna kunskap ur ett gammalt föremål. Enda förebilden var ett fotografi från samlingen av föremål som grävts fram ur pyramiderna i Egypten. Efter flera försök i att väva runt lyckades Marie Ekstedt-Bjersing att återskapa den krage Tutankhamon bar när han begravdes för drygt 3300 år sedan. 

Annika Ekdal, textilkonstnär berättade om hur hon rest runt i världen och studerat äldre gobelängvävnader. 

Niclas Flinck, slöjdkonsulent i Jönköpings län, talade om vikten att förstå multimodalt lärande och yngre människors behov att interagera i sitt lärande.

Hur går arbetet vidare?

Avslutningsvis diskuterades i plenum vad som är viktigt att göra nu utifrån de förutsättningar som konventionen och de resurser som finns. En nationell agenda för tryggande av traditionell hantverkskunskap är under utarbetande. Agendan formulerar en strategi för vilka insatser som är nödvändiga för att ett förverkligande av konventionens ambitioner ska bli möjliga. Det tre centrala aktörerna; Nämnden för hemslöjdsfrågor, Hantverkslaboratoriet och Institutet för språk och folkminnen axlar genom agendan sina respektive ansvarsområden och samordnar sina insatser. Agendan ska också ligga till grund för finansiering av insatserna.

Arbetet i noden för traditionellt hantverk fortsätter under 2019 och genom den nationella agendan ges de framtida insatserna en samordnad struktur och inriktning.  

Läs mer om konventionen här.

Läs mer om Norsk hantverksinstitutt här. 

Läs mer om Hantverkslaboratoriet här.

Läs mer om Nämnden för hemslöjdsfrågor här. 

/Lars Petersson, slöjdkonsulent och biträdande chef, kunskapsenheten, Örebro läns museum