Att synliggöra det
osynliga - konferens om immateriellt
kulturarv
Under två dagar, 13 – 14 mars 2019, var det en konferens om
slöjd -, och hantverkskunskaper och vad som händer när antalet utövare minskar
och kunskaper riskerar att försvinna. Konferensen hölls i Sörmlands nya
länsmuseum och arrangerades av Sörmlands museum, Nämnden för hemslöjdsfrågor
(NFH) och Hantverkslaboratoriet (HL) vid
Göteborgs universitet.
Foto: Fredrik Lovéus
Föreläsningar
Frågeställningen tar avstamp i UNESCO´s konvention om
tryggande av det immateriella kulturarvet. I konventionen lyfts värdet av att
dokumentera och förmedla kunskaper, handlingar, seder och riter, sånger, danser
och mycket mer som nödvändigtvis inte är knutet till ett föremål. Konventionen
fokuserar på levande bruk av kunskaper, utövande och de personer som kan. På
konferensen var temat traditionella slöjd-, och hantverkskunskaper.
Karin Lindvall, museichef på Sörmlands museum inledde med
att resonera kring begreppet kulturarv. Det är ett begrepp som ständigt är i
förändring och olika förskjutningar sker över tid vad som kan benämnas
kulturarv och inte. Därför behöver begreppet diskuteras. Att det materiella och
det immateriella kulturarvet är varandras förutsättningar är odiskutabelt. Temat
på konferensen fokuserar på det görande som resulterar i föremål.
Annika Nordström arbetar på Institutet för språk och
folkminnen (ISOF) och är den kulturarvsmyndighet som fått ansvaret att
genomföra konventionen i Sverige. ISOF vill med olika insatser som projekt och
program upprätthålla kunskaper.
 |
| foto: Malin Karlsson |
Anneli Palmsköld
är prefekt och professor i kulturvård
vid Göteborgs universitet. Hon talade om vikten att utveckla metoder för
dokumentation och lärande inom slöjd-, och hantverksfältet. Lärandet kan ske på
olika sätt: Lärande om något, lärande i något, lärande med
något och lärande genom något. Alla perspektiv är viktiga för att skapa
förutsättningar för ett aktivt byggande av kunskaper.
Friedrike Roedenbeck är kanslichef på Nämnden för
hemslöjdsfrågor och det är den myndighet som samordnar det arbete inom
konventionen som kallas traditionellt hantverk. Hon menar att det viktiga inom
arbetet är att skapa förutsättningar för kunskapsöverföring av traditionella
slöjd-, och hantverkskunskaper. Civilsamhället är en viktig aktör. Hållbarhet
är centralt och ger arbetet samtida legitimitet.
Från Norskt hantverksinstitutt (NHU) i Lillehammer kom två
talare (Eivind Falk och Jarle Hugstmyr) som beskrev hur de i Norge arbetar med
det här området. I Norge har man byggt upp en verksamhet sedan många år. Det
finns möjlighet för en person som representerar en kunskap som bedöms vara
”hotad” att under tre år arbeta heltid för att utveckla sina kunskaper och
samtidigt dokumentera kunskaperna. NHU arrangerar även något som de kallar
”hantverkssamling”. Det kan liknas med en workshop där deltagarna har en
särskild uppgift att genomföra tillsammans samtidigt som processerna
reflekteras, diskuteras och kritiseras. NHU kallar detta för att ”lyfta i
flock”. Det innebär att slöjdare och hantverkare tillsammans bygger, utvecklar
och vidareför kunskaper.
 |
| foto: Lars Petersson |
Hantverkslaboratoriet
vid Göteborgs universitet hade två talare under konferensen. Tina Westerlund
visade några exempel på hur man kan, med strukturerade metoder, utforska och
dokumentera olika hantverkskunskaper. ”När är vattenstrålen lagom stark för att
inte skada pionens rotknölar när de sköljs av inför delning av dem i reproduktionssyfte?”
Hur beskrivs det och vilka risker kan man ta genom att testa själv? Om en
rotknöl av en särskilt unik sort förstörs kanske inte den sorten går att föryngra,
återskapa och spara för framtiden. Hur undviker man det när de sista
kunskapsbärarna försvinner? Linda Lindblad talade om hur Hantverkslaboratoriet har
byggt upp sin verksamhet på vetenskaplig grund. Centralt för HL är att
kartlägga och tillgodose kompetensbehovet inom kulturmiljöområdet
(bygghantverk, landskapsvård och trädgård).
Bärande begrepp är det laborativa arbetssättet, metodutveckling inom
dokumentationsområdet och kompetensutrymme för hantverkare. HL genomför
hantverkssamlingar för skilda områden inom traditionshantverket.
Goda exempel
Sedan följde en
rad presentationer som exemplifierade hur arbetet med immateriellt kulturarv kan
göras. Helena Åberg, slöjdkonsulent vid Sörmlands museum berättade om ett
dokumentationsprojekt där film används utifrån olika infallsvinklar;
reportaget, dialogen, instruktionen och förebilden. En film visar en långsam
process som gestaltas med s.k. Time Lapse.
7 kilo järn är ett utvecklingsprojekt i Uppsala, Gävleborg
och Dalarnas län för smeder. Projektet har gett smederna utmaningen att smida
utifrån förutsättningen 1 liter massivt järn (7 kilo). Resultatet visas i en
utställning där de medverkande smederna beskriver sin process.
Tutankhamons krage var nästa exempel på hur man kan vinna
kunskap ur ett gammalt föremål. Enda förebilden var ett fotografi från samlingen
av föremål som grävts fram ur pyramiderna i Egypten. Efter flera försök i att
väva runt lyckades Marie Ekstedt-Bjersing att återskapa den krage Tutankhamon
bar när han begravdes för drygt 3300 år sedan.
Annika Ekdal, textilkonstnär berättade om hur hon rest runt
i världen och studerat äldre gobelängvävnader.
Niclas Flinck, slöjdkonsulent i Jönköpings län, talade om
vikten att förstå multimodalt lärande och yngre människors behov att interagera
i sitt lärande.
Hur går arbetet
vidare?
Avslutningsvis diskuterades i plenum vad som är viktigt att
göra nu utifrån de förutsättningar som konventionen och de resurser som finns.
En nationell agenda för tryggande av traditionell hantverkskunskap är under
utarbetande. Agendan formulerar en strategi för vilka insatser som är
nödvändiga för att ett förverkligande av konventionens ambitioner ska bli
möjliga. Det tre centrala aktörerna; Nämnden för hemslöjdsfrågor,
Hantverkslaboratoriet och Institutet för språk och folkminnen axlar genom
agendan sina respektive ansvarsområden och samordnar sina insatser. Agendan ska
också ligga till grund för finansiering av insatserna.
Arbetet i noden för traditionellt hantverk fortsätter under
2019 och genom den nationella agendan ges de framtida insatserna en samordnad
struktur och inriktning.
Läs mer om konventionen här.
Läs mer om Norsk hantverksinstitutt här.
Läs mer om Hantverkslaboratoriet här.
Läs mer om Nämnden för hemslöjdsfrågor här.
/Lars Petersson, slöjdkonsulent och biträdande chef,
kunskapsenheten, Örebro läns museum
Inlägg
